Nödmynten som lovade en daler
Fyndguide till Karl XII:s kopparmynt – från Kronan till Hoppet
En romersk gud på ena sidan, löftet om en daler på den andra. Nödmynten 1715–1719 är små kopparbitar med stor historia. Här hjälper motiv, omskrifter och årtal dig att skilja utgåvorna åt – och upptäcka vad som påverkar samlarvärdet.
Av Per AlmqvistReporter · mynt, sedlar och medaljerKoppar med ett stort löfte
Under stora nordiska krigets slutskede behövde den svenska staten pengar. Lösningen blev bland annat mynttecken, vanligen kallade nödmynt: små kopparmynt som skulle gälla för 1 daler silvermynt, långt mer än kopparns värde.
Silvermynt var här en räkneenhet, inte en materialbeskrivning. Myntet innehöll alltså inte silver; värdet vilade på statens beslut och förtroendet för framtida inlösen. Finansmannen Georg Heinrich von Görtz blev starkt förknippad med systemet, men det första mynttecknet kom redan 1715. Efter Karl XII:s död avvecklades försöket och mynten sattes ned kraftigt i värde.
Läs motiv, omskrift och årtal
Serien omfattar tio huvudtyper. Använd den här checklistan och kontrollera båda sidor:
- 1715 – Kronan: en kunglig krona.
- 1716 – Publica fide: sittande kvinnogestalt och orden PUBLICA FIDE, ungefär ”på allmän tro och heder”.
- 1717 – Wett och vapen: krigarfigur med omskriften WETT OCH WAPEN.
- 1717 – Flink och färdig: krigarfigur med FLINK OCH FÄRDIG.
- 1718 – Jupiter, Saturnus, Phoebus, Mars och Mercurius: fem gudamotiv, med namn i omskriften. Saturnus känns igen på lien, Jupiter på örnen och blixten.
- 1719 – Hoppet: hoppets personifikation med ankare och omskriften HOPPET.
På valörsidan står 1 DALER S.M., med variationer i utformningen. Mynten präglades i koppar vid Avesta myntverk. Identifieringen kontrolleras mot exempelvis katalogen Sveriges mynt 1521–1977 och museernas samlingar.
Hoppet är seriens slutpunkt, men uttrycket ”Görtzens sista utgåva” behöver en brasklapp: det gavs ut efter Karl XII:s död, under Ulrika Eleonoras regering. Det är inte ett Karl XII-mynt i strikt regentindelning.
Små skillnader som är värda en titt
Det roliga börjar när huvudtypen är bestämd. Bokstävernas placering, skiljetecken, årtalets siffror och detaljer i figuren kan avslöja olika stampar och katalogiserade varianter. Men en svag bokstav är inte automatiskt en raritet – den kan bero på slitage eller dålig utprägling.
Vid misstanke om kopia: väg myntet och mät diametern. Jämför med just den aktuella typen, eftersom seriens vikt och storlek varierar. Granska även kanten, bokstävernas skärpa och eventuella gjutspår. Avvikande mått är en varningssignal, inte ensamma ett äkthetsbesked; korrosion kan exempelvis minska vikten.
Skick, pris och försiktig förvaring
Vanliga, tydligt slitna exemplar ligger ofta ungefär kring 50–300 kronor i handel och på auktion. Välbevarade exemplar kan kosta omkring 500–1 500 kronor eller mer. Spannen är grova riktvärden, inte en aktuell prislista; typ, yta, efterfrågan och eventuella köparavgifter påverkar. Dokumenterat sällsynta varianter måste värderas separat.
Korrosionsgropar, repor och hård rengöring sänker normalt samlarvärdet. Jämn patina och tydliga originaldetaljer uppskattas. Putsa därför inte fyndet, och låt en sakkunnig bedöma ljusgröna, pulveraktiga beläggningar.
Marknadsvärdet är vad myntet sannolikt säljs för. Försäkringsvärdet avser återanskaffning av ett motsvarande exemplar och är ofta högre; det bör grundas på dokumenterade jämförelser. Börja alltså med att läsa myntet – inte att få det blankt.
Källor och lästips
- Bjarne Ahlström, Yngve Almer och Bengt Hemmingsson, Sveriges mynt 1521–1977 (1976)
- Statens historiska museer, Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet
- Uppsala universitet, Myntkabinettet
Ställ frågor om "Nödmynten som lovade en daler". Svaren bygger på tidningens egna artiklar.
